Tisdag 2016-12-24 13:00 Beroendeenheten Solhem Borås Kallelse för utredningsmöte. Jag hade fått tiden för två månader sedan, det var en lång väntan och ju närmare det kom desto mer lättat blev jag äntligen ska saker hända samtidigt så infann sig en oro i kroppen för den konfrontation som skulle ske, Jag skadade och var ” rätt ” när L körde mig dit, Jag ville ha med hon men samtidigt så var det bra att jag gick dit själv första gången. Hon sa än en gång var ärlig nu Erik du kommer få hjälp, direkt när jag kommer innanför dörren vill jag bara vända, det luktar sjukhus, det luktar ångest, ilska, sorg,tragedi medans jag väntar att få träffa läkaren så kommer 2 filurer in som än en gång gör att jag bara vill därifrån, Läkaren som har blivit bytt dröjer 5 min,10 min,15 min Jag börjar att bli otålig jag vill bara få det gjort väntan gör mig ont, tillslut så kommer läkaren och vi sätter oss i hennes rum vi tar i hand och presenterar oss, hon berättar omg att Erik vi kommer hjälpa dig ,jag har läst dina papper och vi ska se till att du får den hjälp du behöver. Jag blir lättad och glad men sen börjar frågorna komma hon gräver långt tillbaka hon vill ha svar, ju mer jag lyssnar på hennes frågor och hennes följdfrågor inser jag att hon inte är som alla andra hon läser inte by the book hon vil hjälpa, hon har förståelse hon ser individen och inte går efter mallen och kommer med idiotiska frågor, Ju längre tiden ju mer vi pratar ju djupare kommer vi och till slut får hon svar på frågorna hon ställde i början av samtalet frågor jag ansåg var irrelevanta för mitt beroende men som sakta kommer en insikt att roten till mycket ligger på en icke bearbetning, Jg var rätt att jag skulle vara helt förstörd efter samtalet, Jag hade byggt upp det värsta och skulle jag må totalt skit så hade jag någonstans i bakhuvet att bara gå ner i viskan när jag kom och låta strömmen ta mig. Men trots att var jobbigt och tungt var det med lätta steg jag gick därifrån, samtalet var positivt på många sätt och jag var lättad, lättad över att jag varit ärlig, lättad att någon lyssnar på mig lättad över jag inte skulle komma hem som ett nervvrak och förstöra den goda stämning som varit hemma sen vi flyttade in i radhuset. Jag hade tagit upp saker för hon jag aldrig trodde jag skulle göra, Jag berättade hur jag ända sedan purbeteten kännt mig annorlunda, Hur jag känner mig som ett skal i andras omgivning, Känslan att jag e som alla andra, Känslan att jag inte vågar ha vänner för jag e rädd att förstöra vänskapen, Att bibehålla den att inte känna mig normal. Insikten att ta hjälp e för att jag trivs med livet, att jag vågar tro mig, att människor imin omgivning tror på mig, Men samtidigt så finns en ledsamhet att inte detta har hänt tidigare, varför regerade ingen tidigare Skola, familj jag själv. Jag blir ledsen att jag inte tagit tag i saken tidigare att jag nu e 30 år och gör det nu, Jag berättar för L om mötet och jag ser att hon e glad och kanske lite lättad, den 13 januari kommer dom ha möte och där bestämma vad som kommer hända och vad dom ska hjälpa mig med, Jag ser det bara ljust, Jag vill må bra jag har så mycket kärlek och positivt i livet som gör att jag inte vill leva det destruktiva livet som jag left, Men det är inte heller helt lätt att bara vända på en 5 öring. Veckan går och vi kommer närmare jul jag mår prima jag har eufori i kroppen över att jag har en familj, Jag har eufori att jag mår bra och känner mig stark, Att L ler och e glad, att jag fått vara till hennes hjälp i veckan när hon haft saker som legat henne till last, att hon pratat med mig och jag har kunnat funnits för henne, I år har jag längtat efter julen att få spendera den med L, Jag älskar hon jag älskar hon på ett vis jag aldrig älskat någon, Julen är annars ren ångest för mig därför har jag bearbetat den genom att hjälpa andra. Trots att jag längtar efter julen så medför det alltid sorg och ångest, Jag hade hoppats att den inte skulle slå i år jag trodde inte det, Men med refflektionen efter mötet så vändes det från positivt till negativt, det slog mig hård och rakt in. Jag hörde hur jag låg på andra våningen i stugan på kvällen , Hur det hälldes upp i glas efter glas, Hur det kommenterades över hur konstig jag var, och hur smart min syster var, Hur det pratades om att ungen borde bort adopteras, Hur min kusin rycker in och tar mig i försvar, Hur min far sitter där helt lelös och säger inte ett ord. Jag hade hoppats att inte julångesten ( men samting så kommer den alltid i år är den liten , i år är jag glad men med sorg, förr apatiskt och med start 1 advent ) skulle komma men jag löste den genom alkoholen igen, Ett val som aldrig e bra särskilt med ångest. Hur jag förstår trots att jag inte vill, hur jag sårar trots att jag inte vill. Den kontrats att jag var så glad igår men behövde alkoholen för jag var rädd för julen, trots att det i år skulle vara något fint och vackert, Hur jag sårar L som vill finnas där, som älskar mig, Inatt hade jag en sån mardröm jag vakande flera gånger och den kom bra tillbaka, jag grät och grät somnade om pga alkoholen vakande lika snabbt med samma dröm som ettat sig fast i mitt huvud, jag såg, jag hörde jag var där i drömmen samma dröm som kommit upp vid dessa tider så många gånger förr. Likt alla andra år stänger jag av telefonen och loggar ut från sociala medier, Allt för att slippa den dåliga självkänslan att ingen hör av sig. God jul! Alkoholen och dess inverkan på mig. Det var inte förens jag drack igen efter mitt 135 dagars långa uppehåll som jag verkligen förstod vilken kraft och negativ dragningen alkoholen har haft på mig både mentalt som psykiskt, Under min nykterhet som började uppskatta saker i livet jag började få tillbaka hopp och tro om mig själv, Jag började se saker från andra vinklar jag började sakta men säkert att ta små små steg med mig själv, börja se mig själv och se min omgivning på ett annat sätt, Jag började få upp intressen igen och det kreativa var balanserat och inte helt urspårat. Efter 135 dagar nykter skulle jag dricka en gång sen måttligt, Tyvärr har jag efter min nykterhet insett efter att ha varit nykter först nu ser jag den himla skada alkoholen gör på mig och vad alkoholen i sin tur skadar människorna runt om mig, Alkoholen är ett totalt gift för min kropp och något jag inte kan hantera eller tollelera, Det sätter min kropp och hjärna i en sits som gör att jag inte är mig själv och inte någon jag ej heller vill vara, Jag har insett vilken dragningskraft den har mot mig och hur lätt vingligt den kommer åt mig när jag är skadan eller skör. Den gör att jag förlorar fotfästet och gör mig svagare än nykter. Den förstör så otroligt mycket, och den o totalt onödig då jag fungerar bättre som nykter och mår så mycket nykter. Men insikten hade inte kommit om jag inte hade varit så länge nu inser och ser jag baksidan av detta gift. Ett gift som gjort mig så mycket skada. Och det håller inte längre att skylla på omständigheter. Jag vill gör slut med alkoholen för gott vi har inget gemensamt längre, Alkoholen har inget jag vill ha längre. Jag e nöjd och lycklig med det livet jag har utan alkohol något jag inte varit på jätte länge, Jag e nyfiken på vad framtiden som den är idag kan ge och vad jag kan ge den, Jag e sett,hörd berörd. Jag behöver intet annat än det jag har idag ett lugnt liv utan större problem eller bekymmer utan bara få njuta av det fina i livet, En tillvaro som den är ett vanligt liv med kärlek ,värme jag vill eller orkar inte förstöra mer. I natt hände något jävigt obehagligt och läskigt, hade svårt att somna igår jag mår inte bra, Efter mardrömmarna kvällen innan och dagen, så behövde jag sova, men jag kunde inte det gick att få ro, ledsen, arg på mig själv, ångest. Till slut så lyckades jag i vart få somna lite och jag vaknar på en gång, drömmarna sitter i näthinnan det tar tag i mig, ångesten kommer den slår den hugger, den hugger hårt, Jag gick ut och tog lite luft jag andades in den friska luften ögonen e tomma jag kan inte sätta focus på någonting det e helt tomt och jag sätter mig på balkongstolen som vi har på nedervåningen, Inte en själ syns i något av radhusen, L ligger uppe och sover med hundarna jag går in och lägger mig igen försöker slappna av tar en attarac för att kanske få lite hjälp men jag vet ju samting att den inte hjälper, Jag känner mig låst på den punkten då jag pallat för läkaren att det inte fungerar, så när väl ångesten kommer står jag helt handfallen själv, trots förståelse från L så är det jobbigt men ingen av ilskan som riktas mot hon e personligt eller mot hon, Men hon får ta smällen tyvärr. Jag vaknar upp med en fart, jag e trött huvudet e trött, kroppen verkar det släpper inte, Jag får en isande insikt att jag e helt själv igen, Och jag vet att det inte blir bättre att må dålig, Det löser inga problem för mig eller L Jag gör nu något jag inte trodde jag skulle ha vågat gjort trots att jag haft tanken så har jag aldrig vågat göra det. Det har bara funnits i huvudet, Jag tar fram ett skärp fäster det runt halsen, drar åt känner hur den spänner till i halsen, Jag lägger mig ner mot kudden ,jag spänner något mer, Jag känner hur tjockt huvudet börjar bli på hur jag får lock i örnen, Jag känner andningen bli tyngre och luften blir svårare och tjockare. Jag släpper upp lite tänker för mig själv att jag måste prova mig fram, Jag tar ett kraftigt grepp och dra på. Det känns som huvudet håller att explodera, det känns i halsen, nacken men jag känner att jag tappar kontrollen och allt blir tunt och svårtolkat, Jag vaknar sen av att L väcker mig, Hon har inte sett skärpet som tur var. Jag var i e sån pykniskt press att jag inte hade någon annan utväg att gå från ord till handling e stort, Och jag e glad att jag vakande jag vill leva jag har sett hur fantastiskt och fint livet kan ge. Jag reser mig upp men benen, armarna har somnat huvudet e det efter reaktion på, jag fyller upp en kopp kaffe sätter mig vid köksbordet, jag tar koppen med kaffe jag känner den inte, Jag känner inte heller smaken eller hettan från kaffet när jag tar en klunk av det. Jag var nära, men inget jag vill jag vill leva. Jag har aldrig trift så bra med livet som jag gör nu med L och barnen, Jag e besviken på sjukvården som dragit ut så långt på tiden för att jag ska få hjälp, Med tidigare hjälp så hade mycket av allt negativt hemma undvikits Jag e besviken på mig själv att jag aldrig vågar prata L, att jag inte bågar släppa spärren. Att jag inte njuer av allt det goda, men jag e rädd för det goda, jag e fortfarande rädd att ha det bra och inte van att ha människor runt om mig som uppskattar mig och respekterar mig, jag njuter av det men förstår inte varför på ett sätt. Samtidigt så har det blivit en stor och positiv skillnad på det, men jag e inte där 100 % än. Det e jobbigt att jag skadar någon som älskar mig. Jag såg ett liv framför oss jag e lycklig hennes närvaro. Jag vet också att mina dippar har blivit mindre och färre och att jag även fått beröm av L . Jag vill inte förlora det vi har. Nu sitter vi i bilen med baren på väg till vidare julfirandet med L familj i Gränna , Jag gillar Gränna det e lugnt och skönt och L mamma e bara för go. barnen berättar glatt om julklapparna dom fått av pappa och hans släkt, jag sitter bak och bara njuter över att lyssna på det det e så här jag vill ha det jag älskar L barn dom ger mig så mycket och gör mig levande och fyller upp ett så stort tomrum jag saknat, , Jag blir glad och tänker också på allt bra och positivt så mycket som blivit mellan mig och L och att när det e bra så e vi oslagbara , Men min sjukdom slår hårt tyvärr något jag själv hatar mig själv för det är orättvist .Hur ett nytt jobb skulle förändra mycket åt det goda hållet, Hur stolt och glad jag är att hon vågar låta mig jobba på lagret trots ingen erfarenhet , Hur glad jag är över att hon vägrar att curla med mig, att hon e hård, det härdar mig och gör att jag kommer ut starkare, Det e första gången jag verkligen känner att jag hittat rätt att jag vågar tro och satsa. Tack underbara du för att du är du vill inte att något ska förstöra jag älskar dig. Men alkoholen och ångest förstör än en gång. En fantastiskt trevlig och härlig juldag med porter stek och L bror med familj samt Hasses son med deras nyfödda på 3 månader, Lugnt gemytligt trevligt varmt kärleksfullt , Samtidigt som vi satt och pratade med L bror och hans fru så började jag tänka shit vad bra och enkelt dom verkar ha det så lugna och sansade precis så vi har det när det e bra. Jag tänker än mer på ju längre kvällen går, jag tänker att jag häjlpt till med maten men har ingen prestations ångest, vad beror det på ? är det för att jag inte STÅR som värd, Är det här prestationsångesten släpper, Mycket av dom bråk som uppstår hemma beror i grunden på att jag vill allt ska vara bra och perfekt, Jag vill att alla ska trivas jag vill att L ska vara glad jag vill att hon ska ha det bra. Trots att jag vet att hon har det så blir tex julen en innerlig press och stress, en stress och press som jag vet att inte L har på mig och inget hon kräver utan snare försöker och hjälpt mig att arbeta bort, Men den omedvetna prestationsångesten sitter där inrotade. Och jag vill bara ha lugn och ro, och jag vet samtidigt med den hjälpt jag kommer få och med det jag själv arbetar med kommer göra susen, jag minns för några veckor sedan att jag skrev upp en lördag vad jag skulle göra, sen bockade jag av det, kravlöst men jag kunde hålla focus och få saker gjorda, Jag känner mig lat när jag kommer hem från jobbet nu, Jag känner mig rastlös samtidigt som jag e glad och bara njuter av livet blir den där omedvetna prestationsångesten och rastlösheten att jag känner mig ännu sämre. Jag behöver rensa tankarna och kanske ta den där promenaden efter jobbet från bussen och hem det hjälper, Men samtidigt har jag sån längtan hem till L, hundarna och baren jag bara njuter att få komma hem och krama och pussa L. Det e små saker som behövs för att förstöra allt, men det e små saker som behövs att få det bra, Jag e ledsen att jag förstörd något så vackert och jag hoppas en dag att L kan se det fina och vackra hos mig igen, För jag älskar hon och jag älskar det livet vi har börjat bygga upp, Jag älskar och har börjat lära mig att njuta av” svensson ” livet det e vackert och minst lika spännande som ett fartfyllt liv, Jag måste bara lära mig att hantera och acceptera vem jag är. Det e lite om man tänker som att ta in en hitte hund på 5 år få den i ordning på 1 dag. Hunden vet och kan men han e inte van. Jag älskar mitt liv med allt vad det ger och lär, Jag e så nyfiken på livet och jag älskar min tillvaro, Men jag hatar mig själv för att jag sätter så onödig press på mig som gör att ajg förstår det vackraste som finns, Tack L för att du e du och tack för att du finns och tack för att du släppt in mig i din släkt och visat mig så mycket, varit stolt över mig pratat varmt och gott, Och tack för att du respektera personen Mig men inte alltid mina handlingar, jag njuter av lunget och det träffa, men jag har svårt att acceptera mig själv som jag ältid haft, Jag njuter av att inte bråka och njuter av när det e lugnt och skönt, Men min egna prestationsångest och rädsla att räcka till trots att jag vet att jag räcker till gör mig så ont, När allt e bra så det bra och dom sämre dagarna har minskat Jag älskar mitt liv och jag vill vara den man och karl som L fastnade för och den mannen e bättre än den hon träffade men jag måste lära mig att bibehålla det, Jag älskar hon så mycket jag älskar min ” familj ” jag älskar mitt liv men jag ibland blir det fel. Nu väntas det besökt av L pappa det ska bli spännande att få se ett ansikte, Jag älskar jag kunde få visa L mina föräldrar men dom finns inte tyvärr. Jag vill dock att hon ska få träffa farfar hon vill göra besökta Östersund bara jag som måste komma över den rädslan. Sen bör det av til Jönköping för släkt en större släkt träff med L familj kusiner, morbror, Traditioner e fina viktiga jag tycker det är härligt med dom som står fast vid dom, Att vara här i Gränna e så rogivande L mamma e härlig och fantastisk jag njuter över att titta ut över värnen och se färjan som går ut till Visingsö. Utsikten i fantastisk utsikten hemma inte fel den heller, Livet har blivit så mycket enklare och lugnare sen vi flyttade till radhuset. Jag har aldrig mått så bra som jag gör idag. Men jag e ledsen att det blir fel fel som inte ska vara fel, men jag faller offer för mina egna sjukdom som jag inte har valt att få, Men jag jobbar på det och ska fortsätta göra. Jag vill ha det lugna och trygga livet men jag e inte van det. Jag vet att det kan vara bra och jag vet att när det e bra, Men mina dippar måste bort