egnew.blogg.se

" Jag är en bitter, liten tragisk människa "

Perspektiv till idrotten

Kategori: Allmänt, personligt

Ibland så ser man saker på olika sätt.
Ungdoms idrotten idag är väldigt hård kan bara tala för hockey som jag jobbar med. En av många orsaker tror jag till min kollaps var just den pressen som man får utstå som ledare.
Att leda ett j18- j20 lag e enkelt spelarna e soppas stora att dom tar sig hallen själv. Dom vet oxå att fortsätter man upp till den åldern då vill hålla på med det kraven blir tydligare med mer synkade.
Att vara tränare för pojklag e destu tuffare här e inte laget eller många gånger resultatet viktigast utan här är det jag. Jag. Jag en syn som barnen får hemifrån glömmer en dommare att ta med ett assist på en kille e han där omg.
Allt handlar om jag min statistik Detta har gjort stora problem med hockey i synnerhet i Stockholm där spelare i 10 års ålder väljer att pendla 50 min enkel väg för att träna i stället för att träna min bort istället för med sina klasskompisar . Skolkamrater.
 
 Jag hade en spelare 03 förra året med en bra dialog med föräldrarna spelaren låg i framkant i sin årskull han fick gå upp och spela med en års grupp äldre .
Jag träffar den pappan i hallen inför kommande säsong då har han valt att byta klubb för " min son utvecklas inte här han måste ha en större utmaning"
 
För mig så är en utmaning något man själv sätter självklart måste klubben , tränare altid tillgodose allas utveckling i den mån det går men kolla bara på ensam idrottare. Tex tennis. Golf vem sätter utmaning hos dom?
 
Eller en målvakten 9 år byter klubb laget har ingen målvakt och laget splittras pga de.
 
Att man väljer att lämna en förening kan ha sina orsaker det e jag fullt medveten om. Men att söka lyckan och framgång i så tidig ålder e så absurt och det e lite hockey i ett nötskal matcho sport.
Om man frågar ett barn hur gick matchen "Jag gjorde 1mål och 1 Ass och för LAGET, äää vi vann med 4-3 tror jag"
 
Sen e barn som barn ska vara men detta kommer från annat håll.
Jag fick en smärre chock under min första månad som ungdomstränare hade aldrig tränat så små barn men det var mail. Sms. Telefon samtal från lagledare som ville analysera träningen! och komma med synpunkter .självklart så har alla rätt med synpunkter det e altid viktigt  Men så absurda grejer.
 
 
För mig har jag aldrig påverkats av det i mina beslut . Men att alltid ha den pressen att tillfredsställa alla föräldrar e svårt. 
"Nä nu byter jag klubb" Hörs ofta bland icke nöjda föräldrar. 

Men det jag inte förstår och det är ett stort problem över lag oavsett idrott.
Idag får inte barn vara barn. Allt e schemalagt från morgon till kväll.
Måndag till söndag. när Skall barnen bara få vara barn? Samma stress ser man i skolan när dom slutar  fiol 16:30 sen fotboll 18:30 hem äta sova. 
När ska dom hinna bygga snögubbe eller gå till parken eller ut i skogen. Oj jag kom hem 30 min för sent ? 
 
Samma gäller att idag skall allt vara uppstyrt med ledare på almenhetensåkning skall det vara  ledare på. När skall barnen bara få vara barn spontan idrott
När en annan växte så var man Odenvallen som  ute rinken hette kväll efter kväll träffade man kompisar. Mål räknade man inte man var där för att ha roligt.
Eller när man började på högstadiet så levde man i ishallen på helger och lov. Föräldrarna jobbade fick man  lite pengar så man kunde gå till Ica och handla lite mat.
Det var inget snack om ett uttalat mål att man spenderade 6 Tim på is självklart för att bli bättre man framförallt var där för att ha roligt och en gemenskap
Där har idrotten halkat efter i att arbeta med. Självklart så skall idrotten vara utvecklande och stimulerande för barn men att söka framgång i så tidig ålder förstör mer än det gör nytta.
Länk som ger idrotten ett persktiv 
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article18568988.ab