egnew.blogg.se

" Jag är en bitter, liten tragisk människa "

För långt

Kategori: Allmänt, utveckling

Alla framgångar stora som små bygger på framsteg, 
Alla framsteg stora som små är en väg något bra (oftast)

Efter denna helg har jag insett att jag left för mycket på den framgång som varit (än engång) och hamnat i en fartblindhet som jag ofta hamnar i tar mig själv för givet och inser inte mina egna begränsningar. 
Har talat och bestämt dom sista veckorna att ta en vit månad utan framgång ,left på min egna framgångs våg.
Jag klarar det hade 3 nyktra månader i höstas. Inga problem .

Förra lördagen slutade med ett kramp anfall utanför komiskt nog systembolaget , hade jag ej haft sällskap så hade det kunnat slutat illa, sattes i Bilen med 122 i vilopuls.


Skickade in ett inlägg till en Facebook där man kan skriva av sig anonymt. (Insidan som räknas ,) där musikern Mange Hellberg gjort ett enomt arbete.
Ett kommer bli publicerat , ingen glädje i sig men att få se reflektionerna från människorna och höra andra ger så oroligt mycket.

Ställer mig frågan som många gånger förr varför sätta sig i denna sits,?!
En nyfunnen vän sa ta inte saker så allvarligt , men det var med en glimten i ögat. En vän som sett mig att jag får vara den är trots att jag är jag.

Att vara från hockeyn är otroligt skönt på många sätt, jag slipper pressen och stressen att vara perfekt . Samtidigt så saknar jag ansvaret att vara den jag är när jag mantrat rollen. Saknar många dar i veckan den auktoritär och dom egna kraven jag ställer på mig själv och omgivningen. samtidigt var det det dom egna kraven som jag ställde på mig själv som tvingade bort mig själv från hockey .
Nu börjat dock den roliga delen av säsongen där en del klubbar hört av sig och visat intresse. Men min nyfunna kärlek till staden Borås som gett mig så mycket och ger mig otoligt mycket gör allt så mycket svårare att lämna, 
Det måste vara något unikt eller udda för att jag skall fastna och glad att något sådant ej dykt upp ännu.
Kanske kommer det, men Gör det inte det så är det ingen förlust.


Här har jag tagit många steg att våga slappna av och inte se min "karriär " utan mig själv och vuxit som människa .

Trots man tar små steg så faller man ibland tillbaka några. Är,som när en orienterare virar bort sig i skogen. 

Är otroligt tacksam för livet,är,oroligt tacksam att jag börjat hitta rätt.

Något som jag trots allt inte lärt mig efter snart 30år är att ta vara på människor , jag jobbar på det men då mina självbild e värdelös mot mig själv blir det ibland fel
Kommentera inlägget här: